vecka 2 - i ensamheten!

ja vad ska jag säga. mentor har varit borta en vecka. sova själv kan jag utan problem nu. sitta helt ensam en hel dag kan jag. men fy fan vad tråkigt det är att bara ha sig själv att bry sig om.

vännerna har ju fullt upp i sina liv just nu är är väldigt ensam. jag går upp, ut med malou, tränar, äter, ut med malou, tv tills jag ska sova. så ser min dag ut.

jag vill ha hem mentor faktiskt. inte på grund av mig utan på honom.
känns i baland som resan har gjort mer skadad än nytta. kanske, kanske inte?

något jag vet är att jag älskar min lilla kosovoalban och jag saknar honom varenda sekund.
Älskling jag finns här för dig. du är mitt <3

vi får se hur det kommer bli nu. kanske kommer in i bättre rutiner o snart börjar jag ju jobba :)

puss puss puss puss puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0