Så fint!

Trodde inte det skulle vara så svårt och tungt.
Men det sved i hela kroppen.

man kunde inte låta bli att bli rädd av tanken.

fast all sorg så var det så otoligt fint...

Gumman, jag finns här för dig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0