Om på ruta ett!
I dag kom beskedet från gyn besöket jag gjorde den 7/2.
För några dagar sedan fick jag ett brev där det stod att jag ska på ett återbesök den 17/3 för att besöket jag gjorde den 7/2 inte räknades för han va inte tillräkligt kompitent för att sätta en diagnos på mig.
Men idag, fick jag ett nytt besked. Jag förstår verkligen inte. Den första operationen jag gjorde i slutet av förra året lyckades inte helt. Så där finns fortfarande cellförädning kvar. Eller vad det nu är?
Nu är jag verkligen helt tum. Jag förstår verkligen ingeting. Jag har verkligen försökt hålla upp hakan o ge dom en chans och försökt lösa o förstå allt själv. Men nu gör jag verkligen inte det. Nu är mina lösningar slut.
Kan man liksom bara ta hur mycket som helst utan att det inte ska skadda eller rubba något. Vid nästa besök kommer det så fall vara 4 gången de kommer att en bitt på livmoderhals tappen på mindre än ett år. Ja kroppen läker snabbt men seriöst så snabbt. O hur länge kan man hålla på så här. Kan det försvinna eller det kommer bara fortsätta att bildas "celler". Ingen verkar kunna ge mig ett svar. eller vilja ge mig ett svar!
Jag börjar bli riktigt trött. Eller jag är trött. Jag tror att det är detta som håller på att ta koll på mig. Ovetandet. Att inte förstå, att inte veta, att inte kunna göra något.
Jag vet liksom vad jag ska göra här näst. Är det bara en gång till o sen är allt bra så som jag trott att det ska ha varit nu i 8 månader.
Själen tar verkligen stryk o man blir verkligen prövad. Tårarna är långt från att komma. De finns i ögonlocket hela tiden och jag har redan fått bli tröstad av <3att någon gång under dagen. Det är skönt o ha han här. Han finns här för mig...
