maijz

Egentligen skulle jag bara vilja skrivs precis hur jag känner här nu. Bara få ut allt. För rätt som det blev allt bara så verkligt. Men om jag ska vara ärlig så är jag helt tum på ord. Det är bara känslan som finns där. Jag kan känna mig väldigt skyldig o ha tanken: alla skyller på mig alla tycker det är mitt fel o att felet sitter hos mig. Men om jag får säga så tycker inte jag det är någons fel o att där inte finns något fel. Det är förmodligen så här det ska vara,Jag tror nog för mycket att folk faktiskt går med ett dömande öga. Jag måste bli av med tanken "vad tycker alla andra". Det är inte erat liv så vad vet ni. Jag är ju en sån som alltid tror på mig själv, varför inte nu? Sen vet jag även att när jag vaknar i morgon så är känslan o alla tankar borta o allt känns bättre, för stunden i alla fall. Men i slutänden så kommer allt bli bra. Bara man inte skyndar med tanken. Mitt måto i livet är ju trots allt: "Det löser sig, det gör det alltid" Men nu till något vettigt, sova. Sov gott. Ps. Lagom förvirrat, jag vet ;)