Andas ut!
Ja jag vet att det blir mycket skrivade om lilla lousan, men hon är det viktigaste jag har. Det är ju trots allt hon som orkar med mig i alla lägen och alltid är där för mig.
Det är hon som gör att jag orkar!
Veterinären ringde för en liten stund sedan och sa att malous tryck i ögat äntligen gått ner. Det låg under 30 och om det ligger under 30 så gör det tydligen inte alls licka ont i ögat. så vid 15.20 ska jag hämta hem min lilla sötnos. Hon måset åka tillbaka i morgon och lördag. jag vet att allt detta är mycket pengar men jag har inte tänkt en minut på att detta inte skulle vara värt det. Det hon behöver är jag där för att ge henne.
Den som sköter henne bäst och älskar henne mest, det är jag, ingen annan och det kan ingen ta i från mig.
Mitt djur är mitt liv...
jag och lou för ca 2 år sedan...
lou när vi bode i husetlite mer än tre år sedan kanske?
Känns som i går :P
Den 14de november 2006, det va länge sedan, malou är inte mer än några dagar över 8 veckor här.
Den 13de november 2006. Min stor särlek <3
Det roliga är att hon inte alls märker det, det har liksom alltid varit så...
ungefär 2 år sedan det med...
Så i morgon blir det Veterinären igen och då hoppas jag allt är i sin ordning...
