Livet är underbart!

Jag har två underbara människor omkring mig. Josefin o Ida. två änglar här i sthlm. umgås mycket med dom. dom finns där hla tiden o gör livet så mycket enklare o roligare i det lite jobbigare stunderna...

Så denna helgen har varit en rätt konstig helg.

Efter jobb så deckade jag hemma, när jag väl kommit upp bytt om så begav jag mig till ida o josse (vid 9 tiden). jag tog tre små glas vitt vin o satt o lyssna på de andra som befann sig där. väldigt trevlig sällskap. Men jag orkade bara inte. så att vara smått social i en timme sen gick jag o la mig i idas säng. vid halv 12 så begav dom ut sig. vid 2 kom det tillbaka jag vaknade tog ett glas till med dom o sen gick jag o la mig igen.

Hör nu här på lördagen så vacknade jag 09:43 pigg... annars brukar jag ju vakna vid 2 tiden. Men det hjälpa att få sovit lite. vi åt god frulle på balkongen o solade för det va så otroligt fint väder ooo så skönt... fram till 12 befann vi oss på balkongen för sen smet solen iväg.

då stack jag hem för att byta om, för att sen möta upp ida soheil o jennie på solstugan, tror jag det hette. ett mysigt lite ställe med världens finnaste utsikt vi tog oss en liten fika. jennie o soheil lämnade oss för att senare möta upp oss igen då det va dags för grabbarna att spela lite fotboll. Josefin hade då också anlänt för att va lite social. vid halv 4 tiden sepererade vi oss o jag stack hem till mig. Jag hoppande ner i sängen och sov en power nap på 2 timmar. efter det blev det vid görning för att sen sticka bort till ida o josse. vid 9 stack vi o tog stämpel på fotografiska, sen in i taxi igen för lite mer påfyllnad av fin vin hemma hos tjejern. så vid halv 12 begav vi oss till fotografiska igen. Det va nått band som spelade där. men vid 2 tiden hade jag blivit av med alla, fått för mycket att dricka så jag gjorde det kloka bestluet att sticka hem.











Idag, hör ännu en gång så vaknade jag också runt 9:30 utan att kunna somna om. jag tror det är mina små tupplurer som gör att jag kommer upp så tidigt. eller ja SÅ tidigt för mig. för normala människor är detta väl väldigt normalt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0