Cellförändring...
Då har det varit dax igen. I tisdags så va jag på mitt första besök här uppe i Stockholm. När jag fick kallelsen blev jag väldigt chockad kan jag ta o säga. När jag va på mitt besök i augusti så sa dom ju vi ses om ett år. Så jag har berkligen pusstat ut och äntligen börjat ägga det åt sidan för Jag hade verkligen ställt in mig på att det va bra nu och i mitt huvud så hade dom lovat mig att jag inte skulle behöva göra något återbesök fråns augusti (2012).
Barnmorskan va jätte bra o trevlig o jag va tillbaka på steg ett, alltså på tops nivå, så det kändes riktigt bra när jag gick där ifrån, jag trodde att jag skulle vara mer nerstämd o börja ha massa tankar, men det hade jag inte. Eller dagen innan så där fram åt kvällen va jobbig, men Robin va där o stötta o ställde lite frågor. Så det gjorde så att allt kändes lite bättre :)
Barnmorskan viste heller inte varför jag blivit kallad redan nu. Men hon trodde att de kunde vara så att de ville ha lite tätare kontroller på mig nu i början. Jag har två teorrier: den första är så som hon säger att det vill ha tätta kontroller på mig tills de märker att det inte kommer tillbaka (just nu iallafall), och den andra är att de inte alls är så säkra på att det är bra som de påstår sig att vara. ja jag vet inte!?
Viste ni att mellan 150-200 kvinnor dör i livmoderhalscanser varje år. Det är en varannan dag...
Jag trodde absolut inte att det va så många.
Å va nu inte oroliga o tro att jag tror att jag ska dö eller liknande, nej jag väntar på svaret och tar allt efter det och förhoppningsvis så kommer det vara ett positivt svar alltså att de har lyckats ta allt och det inte har återkommit :)
Som therese säger: - om det är något, så tar vi det då! <3 (åå jag lyssnar på min egna lilla expert)
